No title
Under många år har passiviteten varit en relativt underordnad figur i svensk rätt. På senare tid har dock Högsta domstolen lämnat flera avgöranden där passiviteten särskiljs från andra liknande institut som reklamation och preskription. Från att enbart handla om försittande av tid har passivitet blivit erkänd som allmän princip med flera rättsregler som följd. Uppsatsen gör inget anspråk på att
