Legenden om Johannes Chrysostomus

enl. Linc B 70

Texten är inskriven efter SFSS 7:2 av Lars-Olof Delsing vid institutionen för nordiska språk i Lund.

Sidnummer i utgåvan markeras med '#'.

Blad i handskriften markeras med '‡‡'.

# 660 [‡‡36v] Här äpther skriffwas aff thäz hälga herrans oc wärdogha kännefadhersens hälga liffwerne sancti iohannis crisostimi wänt aff the bok som kallas tyska passionali

En pawe war i rom, huilken entidh redh wt aff rom manghom stridzmannom honom äpther föliandom, Thän pawen haffde för

# 661 sidhwänio at nar han wille läsa sina böner tha färdadhes, gaff han sik wt fran sälskapit för rolikhet skuld swa giordhe han oc nw, Oc tha han war i sinom gudelika bönom oc hiärtans jnnerlikhet ridhande, tik han höra ena röst iämmerlika ropandhe, oc sik klaghandhes, tha tänkte han mz sik siälffwom, o wee mik, hwat är tässen jämmerlika rösten, oc redh likkawäl fram sin wägh, oc ropadhe the rösten än mykyt ömkelikare sidhan än til föranda, Tha tänkte pawen widh sik sighiandis, iak matte ä iw wetha hwat thzta ropet betydher, oc wändhe sik moth röstenne huilka han hördhe ok ekke saa, tha sagdhe pawen mz sik siälffwom, hwat är thz iak hörde oc ekke see, thzta är ioo eth stort wndher, oc taladhe moot stadhen hwar rösten hördhes sighiandis iak bywdher tik oppa gudz wägna, at thu mik sigher haa thu äst tha taladhe rösten iämmerlika oc gräselika, Jak är en arm, oc wsul siäl oc wee är mik, thy at iak maa ey wara wtan hardasta pino eth ögna blik, oc min skärslo eldh är swa stor tha sagdhe pawen mz gratandhes öghom, Sigh mik om iak kan ällar förma tik nakot hiälpa, siälen sagdhe ney, pawen sagdhe thz är mik sörgheliket aff alt mith hiärta, än gudh haffwer mik förlänt mykla makt at lösa oc bindha syndena, oc sigh mik thy, om iak förma tik nakot hiälpa, Tha swaradhe siälen, Mik är i dagh kwngiort nakot, aff hwilko mik hoppas wnfa hiälp, Thy at en sääl man är i rom, haffwandes ena gudhelika hwstru, huilken i dagh wart haffuandes mz affladhe frukt, hwilken frukt skal säl wardha oc kallas iohannes oc han skal wardha gudeliken präster, oc nar thän prästen sigher sina

# 662 säxtande mässo tha wardher iak salogh siäl fräls aff minne pino, oc sagdhe siälen pawanom strättet ällar gatuna, ther mannen oc hans gwdhelika hustru bodho, oc theras nampn, oc her mz franskildis pawen siälenne, oc siäle bleff ropandhes oc wengandis, ther äpther kom pawen igän til sit sälskap, oc dirffdhes honom enghen aat spöria hwar han warit haffde, oc han redh bedröffdher til room igään, Oc sändhe iämsköt äpther thän godha mannen, oc gudelika hwstruna, enkannelikit bodh oc them kommande, anamadhe han wördelika, oc säfflika, oc taladhe sighiandis [‡‡ 37r] o thu mykyt säl qwinna thu math mykyt sääl ware, thy thu haffuer afflat eth barn, oc thz skal kallas iohannes, oc thz barnet skal hälok wardha, Tha swaradhe frwn sighiandes, ther aff kan iak enkte förnymma, wari thy ther om, allaledhis gudz wili, at gudz wili fulkompnas i mik, Ther äpther sagdhe pawen Jak bidher idher badhen at nat thz barnet är föth, tha gören mik thz kwnnokt thy iak wil thz siälffwer döpa, oc thz haffwa i minne bewaran, oc wara thäs andelike fadher, Föräldrane takkadho honom wördelika oc mykyt ödhmywklika oc pawen gaff them wälsignilse, oc swa aat skildos the ¶ Nw ther äpthe nar barnet war föth, bebodhado the thz pawanom, aff huilko han wart ganzska gladher, oc bödh sinom cappelaner sik mz honom til redha at göra döpilse, oc pawen döpthe barnet, giffwandes thy nampn, som är iohannis, ok tok barnet mz sik hem, oppa sith palacium, oc offta plägadhe han beslodha [beskodha] thz barnet ¶ Nar barnet war vij ara gammalt tha lät han thz komma til skola, än barnet haffde haart näme, oc lärdhe illa,

# 663 för huilkit andhra diäkna giordho offta spee oc leek aff honom, aff huilko pilthen mykyt skämdhes oc dröffdes, oc tok thenne pilten iohannes ther äpther til sidhwänio at daghlika ga til enna kyrkio, oc knäböya sik ödhmywklika för iomffru maria beläte, bidhiandis iomffru maria alwarlika oc jnnerlika, at hon wärdoghas honom hiälpa, at han matte wäl lära Thz hände en dagh nar sanctus iohannes stodh jnnerlika bidhiandes för samma beläthet at han matte wäl lära, tha taladhe beläthet til honom sighiandis kys mik för min mwn, sidhan skalt thu wäl lära alzskona konst oc wnfaa wisdom mer än nakor man oppa iordhenne warandes, Tha wart sanctus iohannes mykyt rädder oc förfäradher, oc tordhe thz engaledhes göra, Tha sagdhe millasta modhren maria kom til mik tryggelika wndher mina ledhnigh oc feloghet, tha gik han fram oc kyste iomffru maria för hennas mwn, oc sögh ther wt alzskona wisdom oc konster, at han ther äpther taladhe oc disputeradhe höghmäles ärandhe ällar lärdhom, om gudh oc alzskona tingh, huilken enghen tilföranda lärth haffde, ällar hört, oc nar han wt gik aff kirkynne, oc til skolan i gän oc willer mera lära, oc fanz han haffua wiisdom ällar lärdhom mer än alle andhre, Tha begynnadhe alle lee aat honom oc fraghadhe honom sighiandis, hwat är tik hänt, ällar widherfarit, ällar hwru haffwer thu wnfanghit swa mykyn lärdom, thu haffuer thän lärdhom fanghit huilken wi mz hugh oc lsagh ey kwnnom i tik stoppa, oc nw kant thu meer än wi alle, Oc begynnadhe alle see oppa honom granlika oc sagho the en ringh aff gul gangha kringh om hans mwn oc thz gullet war skinandes som en

# 664 klarasta [‡‡ 37v] stiärna, tha fraghade the honom hwat honom hänt war, älar hwru thän gul ringhen, war honom oppa kommen, hwilken han kringh om sin mwn haffde, tha sagdhe han them alla sannindh hwru ther om war oc hwat honom hände, Sidhan lärdhe the alle aff honom manghskona konster oc wisdom, thy at enghen kwnne the konster oc wisdoma som sanctus iohannes haffde, oc kalladho the han sidhan iohannes mz gyllene mwnnen, oc sagdhe the hono, mz rätto är thz tigh napmn, thy at gyllene ordh wtgaa aff thinom mwnne i thinom kännedome, Oc bar sanctus iohannes, thän gull ringhen, the stwndh han liffdhe, oc behölt oc thz nampnet ¶ Nw haffde thän pawen sanctum iohannem ganzska käran, oc wart tha lidhog en prebändha ällar räntha, hwilka pawen strax förlänthe honom, oc wart han ganzska riker, oc liffdhe dygdhelika, haffwandes hälokt liffwerne, Oc nakot ther äpther nar sanctus iohannes wart xvi aara gammal läth pawen wighia honom til präst, för the fatikka siälena skuld som pinadhes, at hon matte ther aff hogswalas, oc lät pawen honom sik til redha at läsa sina första mässo, oc sagdhe at han enghaledis skulle längher fördöia, Oc giordhe pawen thz aff warkwnnan ower the fatikka siälena, tha sagdhe sanctus iohannes the mässona mz store gudhelikhet, oc aatwakt, oc wndher the mässonne fik han ganzska dywpa tanka, tänkiandhes widher sik sighiandhes, O herra gudh iak är oc mykyt wngher, oc är thz oc mykyt mothe gudhi, at iak swa wngher skal präster ware, oc hantera sannan gudh, oc sagdhe han sidhan, O herra gudh thzta är mik okärth, at iak

# 665 swa hastelika wigdher är til präst, thy at [iak] är thäs owerdogher oc är thz mik imoth, at iak tik hantera skal mz minom barnzlikom handom, Ther ower maa iak sörgia oc sagdhe han framdeles, iak weth wäl at wärldennas rikedoma, ärw siälenne til skadha oc wadha, för thenskuld wil iak fatiker wardha för gudz skuld, hwat gangnar mik tidhelika rikedoma hwilka iak ägher mothe gudz wilia, oc thör thenskuld, swa snart wi äthit haffwom sil iak gaa i öknena, ok ther bliffwa i mina liffsdagha, oc tänkte han än meer sighiandis mz sik, o iak wille at tässen mässan ware snart ändat, Oc mz swadana tankom, wart mässan ganzska langh, än tha mässan war ändhat gingho the til bordh mz mykle frögdh, Oc wnfingho the then wngha prästen ganzska ärlika, oc haffdo nogh i allo thy som behoff war ¶ Nar the sina maltidh giorth haffdo, tha giordhe sanctus iohannes thz han förra tänkte, oc kom sik hemelika fran sälskapet som mz honom war, takandes oppa sik fatigx manz klädhebonat, at enghen skulle honom [‡‡ 38r] känna, oc ther mz togh han mz sik brödh oc gik i öknena, oc war ther mangha dagha mz lithen angher ¶ Nar pawen oc andra herra förnwmmo, at sanctus iohannes war borth tappadher, tha waro the mykyt dröffde oc lätho sökia alla wäghna oc rwm wndrandis hwart han bliffwin war, Sidhan gik sanctus iohannes jn i öknena langhan wägh, oc badh gudh jnnerlika at han mz sinne nadh wärdoghas honom när standha, oc honom mildelika förese, oc fik han se ena rinnadhe källo, til hwilka han strax gik, oc warth ganzska gladher, widh samma källo war en holsten oc stor, hwar watnet

# 666 lopp wndher, tha tänkte han mz sik, här skal wara mith heman, oc boolstadher, oc hänte tilsamman gräs til at täkkia sin cella, oc makadhe en port för cellan, mothe skogx dywrom, oc nar han haffde förtärt brödhet som han mz sik i öknena bar, tha oppsökte han yrther oc krydhe oc röther, ok födhe sik ther mz, oc aat han oc löff oc gräs, oc opplyffte idhkelika sin öghon i hymelen til gudh, oc liffde ganzska stranghlika, til thäs han kwnne wndhersta hwat yrther oc röther godhe oc nyttoghe waro, oc tiänthe gudhi dagha oc näther, i gudhelikom bönom i fasto, waku oc i marghfallom dygdhom ¶ Oppa thentidh war en kesate som älskadhe gudh, oc haffde ena sköna borgh, i huilke han haffde sina hwstru, oc sina dotter, oc sith härskap oc tiänara, The borghen war widh the öknena ällar skoghen hwar sanctus iohannes war jnne, Thz händhe om sommaren oppa en dagh, at kesarens dotter mz mangha andra iomfrwr, gingho jn i skoghen at förlosta sik skodhandes lilor oc blomor, oc ther mz förtärandhes thiman, Tha kom aff hymelen en gräseliken oc starkaste wädher stormber, oc sötasta blaster, at han fördhe kesarans dotter opp i wädhret hökt, at the andra iomffrunar wisto ey hwart hon kom, tha wordho the alla bedröffda sighiandis sik j mällan, hwat skolom wi swara kesarenom om hans dotter, Oc tha kesaren heem kom spordhe han äpther sinne dotter, Tha swaradho the honom sighiandis, at eth stort wädher fördhe henne sin wägh, tha wart kesaten mykyt bedröffdher, Än gamble owenen dieffwllen, satte iomffrwna kesarens dotter oskadda, för sancti iohannis celladör, Tha stodh hon widh stenen hwar

# 667 cellen war oppa bygdher, oc war hon tilsaat mz stor prydilse oc ärleken klädhe, haffwandhes dyra krono, oppa sith hwffudh oc wiste ekke hwart hon skulle tädhan gaa, oc saa sik om kringh oppa alla sidhor, om hon kwnne nakra människio see, Tha saa hon sancti iohannis cella, oc gik nämber, oc saa jn i cellan, oc saa en man liggia oppa iordhenne, oc bidhia sina böner som han offta plägadhe göra, Tha wart sanctus iohannes rädher, oc mykyt förfäradher, oc saa sik om, oc stodh opp, tha ropadhe iom[ffrun] [‡‡ 38v] annantidh, mykyt jnnerlika bidhiandis sik jnlata, än sanctus iohannes bleff tyster, enkte swarandes, tha saa iomffrun än en tidh jn i cellan, oc badh honom än tridhia reso sik jnlata, oc sagdhe, iak seer wäl at i ären en cristen människia för thenskuld bör idher mik hiälpa, misther iak her mith liff thz komber tik til skadha, oc wardher iak her oppäthin aff skogx dywrom, iak skal thz ower tik klagha om doma dagh, oc thu skalt ther räkenskap före göra, Tha sanctus iohannes haffde länghe hört jomffrwnnas ordh oc ropan, tha gik han til dörena, oc tha han henne saa, aat spordhe han henne haa hon war, oc hwru hon war thiit kommen, jomffrun swaradhe, thzta är gudz wili, iak sigher tik ey meer, Tha tänkte sanctus iohannes widher sik, mister hon här sith liff, tha är iak saker för gudhi för thz oc swa laat han iomffrwna gaa jn i cellan, oc giordhe eth twäskiffte mz sinom staffwe, ällar ganga käppe, oc sagdhe til iomffrwnna, bliff thu i thenna delen oc iak i them andra delen oc kom enkte til mik, oc

# 668 bidh til gudh mz alle jnnerlikhet oc aat wakt, hon swaradhe sighiandis thz wilia gäran göra, oc tok hon sik en lithen sömpn, oc haffdhe hon engha makt i sin kropp, oc tha daghen kom, tänkte hon hwat skal iak ätha i dagh, min käre wärdh haffwer enkte mik giffwa, Ok thy maa iak her lidha stora twangh, Tha stodh sanctus iohannes opp, oc laas sina böner, mz store gudhelikhet, oc aatwakt, oc the hedherlika iomffrun stodh oc opp, oc sanctus iohannes lärdhe henne gudhelika böner, hwru hon skulle bidhia, Ther äpther sagdhe han til henna/ wi wiliom gaa samman, oc oppletha os nakon kost, the giordho oc swa, än theras koster war ey annat, wtan krydhe oc röther, thz atho the i mangha dagha aff storom hwngher, oc stor ödhmywkt oc bliffwo stadoghe i gudelikom bönom, waku oc fasto, oc thiänto gudhi mz alle aatwakt, Swadana dygdher, oc gudelikhet liffwerne hatadhe owenen diäfwllen, oc hatadhe han them badhen, oc jnsköt i them eth onth radh, oc skepadhe swaa, at sanctus iohannes stegh ower staffuen til iomfrwnna oppa hennas deel, oc omffämnadhe henne kärleka, oc fik storan kärlek til henna, oc begik owenen at iomffrun fyöl i stora syndh för hans skuld, Ther äpther fingho the storan angher för sina syndher, oc tyktho illa wara, at the haffdho syndhat mothe gudhi, oc sanctus iohannes sagdhe widh sik siälffwan, O O iak arme man, hwat iak haffuer gudhi giort til äro, thz haffuer iak nw alt förtappat O we mik herra gudh at iak the syndena bedhreff, oc förtörnadhe tik min herra, thz är mik nu leth aff alt mith hiärta, Qwinnan sagdhe tesslikes, Awi mik wsle människio, At iak syndat haffwer moth

# 669 min herra oc min gudh, oc förtappat hedher oc äro ¶ Thär äpther om en dagh wart sanctus iohannes tänkiande mz sik siälffwom, bliffwer tässen qwinnan längher när mik, tha wardher iak mer [‡‡ 39r] syndogher, oc swa störte han qwinnona nidher aff högha stenen, oc gik strax in i cellan oc sagdhe, O iak osälaste man nw haffuer iak myrth the godha qwinna ekke haffde hon giorth the syndena, oc haffde iak ekke henne ther til kommet, oc iak haffwer henne aff hänt liffwt, tässa qwinnonna oc mina syndher, wardher gudh äwerdelika hämpna skolandhes ower mik oc gik tha sanctus iohannes wt aff skoghenom ällar öknenne, oc sagdhe widh sik siälwan, iak wil ey längher thiäna gudhi, thy at min thiänist är all förtappat, oc sagdh[e] ythermer o herra gudh, thu hafwer för glöm[t] mik, Tha kom i hans hiärta eth lithet hopp til gudh oc han tänkte i sik, jak wil mina syndher skrifftha, oc kom sik för pawan i rom, som war hans gudhfadher, oc sagdhe til honom o hälge fadher iak är en groffwer syndare, oc swa skrifftadhe han alla sina syndher, mz storom angher oc idhrogha, oc pawen kände honom ekke, oc sagdhe wredhelika til honom gak hädhan wt aff minom öghom, illa haffwer thu giort moth the qwinnonne, oc thu äst saken til alt thzta ondha, Tha wart sanctus iohannes mykyt bedröffdher, oc tänkte mz sik, iak twäkar ekke om gudz miskundh, oc gik i öknena i gän til sin cella, ok tok oppa sik ena synda both oc tänkte oppa gudz barmhärtoghet sighiandis, gudz nadh oc miskund är större än mina syndher oc sagdhe ythermer, O herra gudh tak tässa both nadhelika aff mik, iak wil krypa oppa mina händher

# 670 oc föther til thäs iak kan thina nadh förwärffua, oc nar iak haffwer mina syndh betalat, tha wärdoghas thu herra gudh, mik thz aff thinne nadh kwngöra, Oc ther äpther kröp sanctus iohannes oppa händher oc föther som eth oskäliket dywr, ther i skoghenom, Oc nar han wille taka wik hwilo, tha kröp han i sin cella, oc swa kröp han i mangh aar, äpther sinne förtäringh oc födho, sik aldrigh fran iordhenne oppresandis, oc hans klädhe moghlados, oc röttos, snarlika aff hans kropp, oc wart ower allan hans likama opp wäxsandes hardasta rwffuor som eke karter, swa at enghen kwnne honom känna, Oc tha han swa krwpit haffde i xv aar, i the öknenne, Oc swa länghe warit haffde i them skoghenom, tha händhe at kesarinnan ällar kesarans hwstru födde barn, oc war the samma kesarinnan modher til the jomffrwna som wädhret bort fördhe ¶ Nar thzta nyfödda barnet skulle döpas tha sändhe kesaren äpther pawan, oc flere biskoppa oc mäktogha herra, nar pawen oc andra wärdoghe män, oc mykyt härskap kompne waro, togh pawen barnet oc wille thz döpa, Tha taladhe barnet sighiandis, iak wil ekke döpas aff tik, tha sagdhe pawen til barnet, gör mik kwnnokt om iak tik döpa skal, Tha swaradhe ather barnet, jak wil ekke aff tik döpther wardha, [‡‡ 39v] Tha förfäradhes pawen ganzska mykyt, oc sagdhe til härskapet, hören her til alle, hwru thzta barnet swara, oc talar siälfft for sik, seen, hwat wil thzta ärandhetz jnbära ällar betydha, Oc taladhe pawen tridhia tidh til barnet sighiandis wilt thu wnffa döpilse aff mik, tha taladhe ather barnet sighiandis, iak wil ey aff tik wardha döpther,

# 671 Jak wil döpas aff then hälga mannenom sancto iohanne, gudh lathe then främadha mannen her snarlika komma, tha antwardhade pawen barnet fran sik, oc gik til keysaren, oc sprodhe, hwat man är then iohannes, som barnet skal döpa, Tha wiste enghen ther til swara ¶ Oppa thentidh haffde kesaren bwdhit sinom iägharom fara i skoghen äpther willebradh til thz härskapet som samlat war til högtidhena, tha en aff them iägharommen som wt sändhe waro, war ena milo jn i skoghen kommen, tha hördhe han at hwndana skälto oc glaffsadhe mykyt tiith, oc redh han til them snarlika, wiliandhis wetha hwat a färdhom war, Oc tha han til hwndana kom fik han see eth gräseliket dywr för sik huilket han ekke kändhe, ällar wndherstodh, hwat dywre thz wara skulle ällar hwat kön, ok tänkte iägharen mz sik, O thu äst gräselika bestält i thin skapnat, at iak dirffwis ey besta, ällar fattas widh tik, thu maat mik dräpa ällar fördärffwa, iak wil häldher fara hem, än honom kom snarlika i tankan at han swa tänkte widh sik, komber iak oc hem til min herra wtan willebradh, tha wardher min herra mik wredher, än iägharen tok sik gudh til hiälp, oc waghade sik alena moth thz gräselika oc wanskapadha dywret, oc tha han stormadhe mothe dywret, tha lagdhe sik dywret stilla för honom, som thz haffde hema tampth warit, tha kastadhe iägharen sina kapo ower thz, oc banth thz om händher oc föther til samman, oc gladhes at thz war swa tampth, oc spakt wordhit, oc tok sit bälte, oc bant thz oppa sin hälst [häst], oc fördhe dywret oppa slattet [slottet] til sin herra, Sidhan kom ther mykyt folk wiliandhes

# 672 skodha, thz gräselika oc wndhersamma dywret, oc nar thz löst wart, kröp thz wndher bänken, Tha kom kesarens amma jngangandes mz barnet oc sagdhe lathen mik see dywret, oc när henne stodho manghe riddara oc frwghor, huilke oc willo see thz dywret, Tha kom en mz enne stangh, oc stötte dywret wndan bänken, oc dywret kröpp i gän wndher bänden, Mannen mz stangenne wtkördhe thz annantidh oc thz kröp i gän, Tridhia reso kördhe han dywret wndhan bänken oc tha bleff thz stilla standes, tha taladhe spädha barnet til dywrit sighiandis, O iohannes min käre herra iak skal aff tik wnfa cristen döpilse, Tha swaradhe sanctus iohannes sighiandis til barnet, Är thz gudz wili, oc om thin ordh [‡‡ 40r] ärw san, tha sigh än ena reso sama ordhen, Tha thalade barnet sighiandis Min käre fadher hwat bidher thu, Jak wil aff tik döpas, Tha ropadhe sanctus iohannes til gudh jnnerlika i sith hiärta sighiandis, O herra gudh wärdoghas mik oppenbara, gönom barnsens mwn, om mina syndher ärw mik förlatna ällar förbättradha, Tha taladhe barnet O iohannes thu skalt wara gladher, för thy at gudh haffwer tik thina syndher förlatit, stath opp aff iordenne, oc iämsköt föl aff honom, alt thz som honom wanskapadhan giordhe oppa hans kropp, som war the harda skorponar oc rwffunar, Oc sidhan gräs oc krydhe, oc moos som oppa honom wäxte i öknenne, oc bleff hans likame ren oc klar, som oppa eno wngo barne, oc latho the til honom bära ärleken klädhe, i hwilken han i fördhes, tha wart han wördhelika wälfagnadher aff pawan oc riddarskapet,

# 673 oc döpthe sidhan barnet mz store gudelikhet Ther äpther badh pawen sanctum iohannem sätia sik när honom, Tha sagdhe sanctus iohannes til pawan, hälge fadher känne ekke thu mik, pawen swaradhe ney sannelika, Tha sagdhe sanctus iohannes iak är thin gudzson, thän thu döpte, oc läth sidhan til skolan gaa, oc bewiste mik mykyn kärlek, oc wigdhe mik til präst ganzska wnghan, oc nar iak giordhe mina första mässo, tha tänkte iak i mik siälffwom, at thz war ekke beqwämelikit at iak swa wngher skwli hantera min gudh mz bar[n]slikom handhom, Oc thy nar iak ändhat haffde the mässona, gik iak i öknena, hwar iak ledh mykyt omak, oc sagdhe sidhan för pawanom all the tingh honom skedh waro, oc hwru honom begangit war mz the iomffrwnne, allaledhes som han tilföranda skrifftat haffde för pawan ¶ Nar kesaren som ther war när them sithiandes haffde hört all tässen ordhen oc hälst om iomffrwna, tha tyngdes han swarlika i stih hiärta oc tänkte mz sik, Sannelika the iomfrwn war min dotter, oc sagdhe kesaren til sanctum iohannem, within i nakon man som kwnne wisa stadhen ther iomffrwn hon miste sith liff, at man matte finna hennas ben oc latha them wördhelika komma til iordhenna, Tha sagdhe sanctus iohannes kwnne iägharen wndher wisa os stadhen hwar han mik oppfan, tha wille iak wäl oppfinna stenen aff huilkom hon wart nidherstöt, Tha swaradhe iägharen, iak tröster wäl finna thän stadhen oc foro the badhe, sanctus iohannes oc iägharen til skoghen ridandhes, oc sanctus iohannes fan stenen,

# 674 Oc wordho the alle seandes ena qwino sithiandes liffwandes oc helbrigdha widh stenen, tha taladhe sanctus iohannes til henna sighiandis hwi sither thu her ensammen widh thenna stenen, qwinnan sagdhe, känne thu ekke mik, han sagdhe ne sannelika, tha sagdhe hon Jak är samma iomffrun som kom til thin cella [‡‡ 40v] oc thu störte mik aff thenna stenen, tha sagdhe sanctus iohannes haa halp tik at thu blefft liffwandes, hon swaradhe gudh aff sinne godhet bewaradhe mik, at mik enkte skadde, Oc war qwinnan swa skön oc faghor som tilföranda, Oc hennas klädhe thäslikes, oppa huilket the mykyt wndradho, oc fördho the henne tha til hännas fadher oc modher, huilka the wnfingho mz största frögdh oc glädhi takkandhes gudhi, at the haffdo atherfunnit sina dotter Tha aatspordhe kesaren sina dotter, hwru hon haffde liffwar thän langha thiman, hon swaradhe, gudhi äro enghen tingh omögheliken at göra, mik gaff han sina nadhelike wärn, moth rängn oc snyo, hwngher oc törst, heta oc köldh, swa at mik enkte skadde, oc meer wil iak ekke sighia, Sidhan ther äpther redh pawen til rom mz sancto iohanne, oc sagdhe pawen til honom, käre gudzson, iak wil bodh göra thinom fadher oc modher, at thu äst her komen, oc sändhe pawen sin tiänara til them sighiandis, Jak wil idher bära godh tidhande, at idhar son iohannes, är helbrigdha her kommen, tha wordho the badhen mykyt gladh, oc gingho til honom, oc wnfingho han wördelika mz hiärtans glädhi, Tha aatspordhe pawen sanctum iohannen sighiandis, min älskelike gudzson hwru mangha reson haffwer thu mässo sakt, han swaradhe ey meer än ena,

# 675 Tha sagdhe pawen til honom, hwru iämmerlika han hördhe the fatikka siälena skriia i skoghen, oc hwru siälen oppenbaradhe, at en qwinna i rom, war mz frwkt, oc the frukten skwlle präster wardha, oc naar then presten haffde sakt svi mässor, tha skulle siälen frälsas aff sinne pino, oc ther tröste iak mik widher swadana oppenbarilse, oc thy läth iak tik bithida wighias til prest, at the arma siälen matte lös wardha, aff sinne pino, Oc thy käre gudzson skyndha the mässor til ändha, Tha sagdhe sanctus iohannes mässo daghlika, til thäs xvi mässor waro fulkompnadha, oc the fatigha siälen wart qwit aff sinne pino ¶ Ther äpther giordhe pawen sanctum iohannem til en biskopp, oc sändhe honom til eth biskops döme, Sidhan wart then hälga herran mykyt ödhmyuker, oc tiänthe gudhi jnnerlika, oc predikadhe söth ordh, swa at han kalladhis aff allom sanctus iohannes mz gyllene mwnnen, Ther äpther wart han orätwisleka wth driffwin aff sith biskops döme, oc kom i ena willene ökn, ther skreff han om gudh oc cristenhetena mangha stora böker, oc dywpan kännedom, oc tha bläket minzskadhes honom tha skreff han aff sinom mwnne mz sin raka, oc wart the skrifften all mz gyllene bokstaffwa, oc för the sakena skuld kalladhes han sanctus iohannes mz gyllene mwnnen, Ther äpther warth then hälge herran kranker til dödhen, oc gaff han sina hälgasta siäl i ihesu cristi händher mz största frögdh oc glädhi til äwerdhelikit liff, Ey finz mer aff thenna hälga herran i tyska passionali, än oppa latina tha sar mykyt han ledh [‡‡ 41r] sidhan han biskopper wart


 

Sidansvarig: itht.luse | 2023-06-22