C-uppsats i allmän språkvetenskap

April 2000

Handledare: Merle Horne

Abstrakt

I föreliggande uppsats undersöks olika paustypers längd, med syftet att se om man kan använda längden som ett särskiljande drag för de olika typerna av paus. Pauserna kommer från fyra spontana dialoger som används i projektet Svenska Dialogsystem. I materialet fanns 499 pauser, och dessa klassificerades som tankepauser, pauser vid möjlig TRP (TRP innebär plats för talarbyte), inledande pauser, reaktionspauser och pauser med extern påverkan. Fyra olika jämförelser gjordes. Den första behandlade tyst och fylld tankepaus, för att se om det är korrekt att behandla dessa som en grupp. Undersökningen visade att pausernas längder var mycket lika, och de kan anses vara en homogen grupp.

Den andra jämförelsen behandlade tankepaus och paus vid möjlig TRP. Båda pauserna uppkommer inom en talares tur, men medan tankepaus endast inbegriper talplanering rymmer paus vid möjlig TRP både reaktionstid och talplanering. Det är därför rimligt att vänta sig att tankepauserna är kortare än pauserna vid möjlig TRP. Undersökningen visade att så är fallet, de flesta tankepauserna är runt 0,2 sekunder långa, medan de flesta pauserna vid möjlig TRP är runt 0,5 sekunder långa.

Den tredje jämförelsen behandlade inledande paus och reaktionspaus. Dessa paustyper uppkommer vid turbyte, och inledande paus inbegriper talplanering och reaktionspaus reaktionstid och talplanering. Även i denna undersökning fanns en tydlig skillnad i längd mellan de båda paustyperna.

Den fjärde jämförelsen behandlade tankepaus och inledande paus. Båda dessa paustyper inbegriper endast talplanering, och det var därför intressant att se om pauslängderna var ungefär detsamma i båda kategorierna. Denna undersökning visade att längdfördelningen är mycket lik i de båda grupperna; ungefär 50% av pauserna är 0,1-0,2 s långa.

Om man vill använda sig av ovanstående längdskillnader vid analys av tal är det viktigt att tänka på att även pausernas antal är en faktor som måste tas med i beräkningen.

1.1 Inledning 4

1.2 Mål 4

1.3 Tidigare forskning inom ämnet 5

2.1 Material 9

2.2 Utförande 9

2.3 Definition av paustyperna och relaterade begrepp 10

3.1 Inledning till analysen 19

3.2 Resultat: undersökning av pauser 19

3.3 Jämförelse: tyst och fylld tankepaus 22

3.4 Jämförelse: tankepaus och paus vid möjlig TRP 23

3.5 Jämförelse: inledande paus och reaktionspaus 25

3.6 Jämförelse: tankepaus och inledande paus 27

3.7 Att använda resultaten i praktiken 27

4.1 Sammanfattning av resultaten 30

4.1.1 Jämförelse: tyst och fylld tankepaus 30

4.1.2 Jämförelse: tankepaus och paus vid möjlig TRP 30

4.1.3 Jämförelse: inledande paus och reaktionspaus 31

4.1.4 Jämförelse: tankepaus och inledande paus 31

4.2 Diskussion 31

När två personer samtalar, till synes spontant, följer likväl dialogen en mängd oskrivna regler. Om dessa regler inte följs blir vi irriterade och besvärade. Ett exempel på en situation som kan skapa problem och som bestäms av många regler är turtagningen. Med turtagning menas talarbyte, det vill säga när man lämnar över ordet, eller när någon tar ordet ifrån en. När någon avbryter oss blir vi irriterade, och kanske tycker vi att personen som avbröt oss är oartig och hänsynslös. Dock kan sådana situationer bero på feltolkning av de lingvistiska signalerna; personen som du tycker avbröt kanske själv anser att du hade avslutat och gjorde en paus, när du i själva verket bara hämtade andan.

Denna uppsats kommer att undersöka pauserna i turtagningen, främst för att se hur långa de är och om längden är särskiljande för pauserna. Pauser kan verka oviktiga, men de spelar en mycket stor roll i dialogen. En paus kan markera många olika saker, till exempel att man vill lämna över ordet. I en dialog har vi en uppfattning om hur länge det kan vara tyst innan det börjar bli obehagligt, men reglerna kan skilja sig åt mellan olika kulturer eller olika sociala grupper. Ett vanligt exempel är en studie som genomfördes av Scollon och Scollon (Scollon & Scollon 1981) och som inriktar sig på skillnader mellan angloamerikaner och athabaskaindianer. Det visade sig bland annat att paustoleransen skilde sig åt; en paus som angloamerikanerna tyckte blev pinsamt lång var endast artig hos athabaskaindianerna. Detta ledde självfallet till missförstånd i turtagningen: när amerikanerna tyckte att pausen blev lång började de prata igen, och detta medförde att indianerna så gott som aldrig fick ordet. Vad som är intressant är att tidsskillnaden i paustolerans här rör sig om ungefär en halv sekund, och denna halva sekund försvårar samtalet i mycket hög grad (Norrby 1996: s 97; Adelswärd 1992: s 137-138). Paustoleransen kan också skilja sig åt i olika sammanhang hos samma individ.

Målet med denna uppsats är att studera rollen som de olika pauserna spelar i samtal. Pauserna kommer att klassificeras med hjälp av framlagd definition (se nedan), för att sedan se hur långa de är och om längden skulle kunna användas som ett särskiljande drag. Det borde vara möjligt att skilja på de pauser som bara inbegriper talplanering och de som både inbegriper talplanering och reaktionstid. Med reaktionstid menas den tid det tar för en person att förstå att det är han som har ordet.

Om det är möjligt att skilja på pauserna med hjälp av längden skulle detta vara relevant inom talteknologin, och då speciellt inom automatisk taligenkänning.

Det är först på senare tid som man har börjat intressera sig för pauserna i diskursen istället för att endast koncentrera sig på det som yttras; tidigare har man endast tittat på de pauser som markerar början och slutet på yttranden. Nu har man dock insett att pauserna har en viktig roll i diskursen:

Helena Ogevad har skrivit en uppsats som heter Tystnad och pauser - en analys av förekomsten av pauser och deras betydelse (1997), där hon undersöker pauserna i fyra videoinspelade seminarier. Syftet med uppsatsen är att undersöka följande:

• vilka olika slags tystnader och pauser som förekommer i denna situation
• vem eller vilka pauserna fyller en funktion för
• vem pausen tillhör
• hur många pauser det finns av varje sort
• vilken paus som är vanligast respektive ovanligast
• hur långa pauserna är
• om det finns några skillnader i antal pauser och deras längd mellan olika kön och personer med olika status

Hon baserar sin kategorisering av pauserna på en tystnadsklassificering som gjorts av Muriel Saville-Troike och som tas upp i boken Perspectives on Silence. Saville-Troike skriver att detta system inte är tänkt att vara uttömmande, utan att det är mer en grund för vidare diskussion, och Ogevad anser att det till exempel saknas en kategori för den tystnad som uppstår när en talare behöver tänka efter vad han ska säga eller hur han ska formulera. Ogevad anpassar systemet till sin undersökning genom att välja ut vissa av kategorierna och lägga till en egen för det hon tycker saknas, och får då ett system som ser ut på följande sätt:

1. Gruppbestämda tystnader

1. Situationsbundna

B. Individuellt bestämda tystnader

1. Kontextberoende

a. ämnesskifte: paus vid byte av samtalsämne

b. betoningspaus: paus för att rama in och markera ett viktigt ord

2. Rollindikativa

a. kritikförsvar: paus som uppstår innan presentatören bemöter kritiken han fått

3. Kognitiva

a. talplanering: tvekpauser och tankepauser

Ogevad började med att leta upp alla pauser i materialet, och etiketterade dem sedan genom att titta på den lexikaliska kontexten, kroppspråk och på vilket sätt det sagts. Seminariedeltagarna delades in i ordförande, manliga presentatörer, kvinnliga presentatörer, manliga lärare (docenter och doktorer), kvinnliga lärare (docenter och doktorer), manliga studenter och kvinnliga studenter.

Resultatet blev att när det gäller skillnader mellan kön, visade det sig att de manliga deltagarna hade både fler och längre pauser. Detta beror delvis på att de manliga deltagarna talade mindre flytande och hade fler tveksamhetspauser, och dels på att de tillåter längre pauser än kvinnorna när de har ställt en fråga och väntar på svaret. De statusrelaterade skillnaderna är inte lika klara, men ordförandegruppen visade sig ta sig stor frihet både när det gällde att tillåta långa pauser och att ta tillbaka ordet när pauserna blev för långa. Lärarna (både manliga och kvinnliga) har längre pauser än studenterna (både manliga och kvinnliga) men Ogevad anser att detta snarare beror på vana att tala än statusskillnader. Vidare fann Ogevad att av den sammanlagda seminarietiden som var 6 timmar och 40 minuter bestod 30 minuter och 44 sekunder av tystnad. Denna tystnad bestod av

• 53 pauser vid bundet turskifte (medellängd 2,9 s)
• 49 pauser vid öppet turskifte (medellängd 4,2 s)
• 18 läspauser (medellängd 6,3 s)
• 223 pauser vid ämnesskifte (medellängd 1,5 s)
• 99 betoningspauser (medellängd 1,1 s)
• 7 pauser vid kritikförsvar (medellängd 5,6 s)
• 949 pauser vid talplanering (medellängd 1,1 s)

Detta ger att talplaneringspauserna är de absolut vanligaste pauserna, medan pauserna vid kritikförsvar är de minst vanliga. Ogevad fann att det varierar med pausens typ och kontexten vem pausen fyller en funktion för, medan pausernas tillhörighet är mer konstant. Pauserna tillhör i så gott som alla fall talaren själv eller vid bundet turskifte den talare som ska börja tala.

Det är intressant att se att det finns en skillnad i medellängd mellan pauserna vid bundet turskifte och öppet turskifte (de pauser som i denna uppsats benämns inledande paus och reaktionspaus); det talar för att längden skulle kunna användas som särskiljande drag.

Petra Hansson har i uppsatsen Pausering i spontantal undersökt en nio minuter lång monolog för att se var pauserna uppkommer i förhållande till syntaktiska gränser och accentuerade ord, och för att beskriva vilka akustiska korrelat som ger upphov till intrycket av en paus. Monologen är en återberättelse av en stumfilm. Pauserna har definierats perceptuellt på så sätt att det som uppfattas som en paus är en paus. Detta innebär att det som uppfattas som en paus inte nödvändigtvis medför att det går att se pausen som ett tyst intervall. Pauserna delas sedan in i syntaktiskt motiverade pauser och pauser som förekommer i syntaktiskt omotiverade positioner. I materialet fanns 249 pauser, och 106 av dessa (42,6%) kan motiveras syntaktiskt. Detta ger alltså att 143 av pauserna (57,4%) är syntaktiskt omotiverade.

Undersökningen av dessa pausers placering visade att pauserna i första hand förekommer i tre positioner (cirka tre fjärdedelar av pauserna förekom i dessa situationer): mellan meningsliknande yttranden, i inledningen av satser (till exempel efter diskursmarkör eller konjunktion) och framför tunga innehållsord och fraser. De tysta pauserna var vanligast i alla positioner, medan fyllda pauser främst förekommer i meningsgränser och efter diskursmarkörer. Den största delen av fyllnadsljuden beror på tveksamhet hos talaren och påbörjandet av en ny talparagraf.

Undersökningen har visat att majoriteten av pauserna kan relateras till ett tyst avbrott i talvågen, men inte alla. De pauser som inte går att se som ett tyst avbrott uppfattas på grund av andra fonetiska 'cues'. Det som ger ett intryck av paus, förutom ett tyst avbrott, är tveksamhetsljud, finala längningar, knarr och specifika F₀-mönster.

När det gäller pausens olika funktioner diskuterar Hansson ett antal olika möjligheter. Eftersom många av pauserna uppkommer vid meningsgränser, kan man anta att talare även i spontantal gör syntaktiskt motiverade pauser. Dock förekommer det meningsgränser utan paus, och man kan mycket väl signalera meningsgräns utan ett tyst intervall. De många pauserna vid meningsgränser kan bero på talarens behov av att tänka efter vad han ska säga och hur. Att så många pauser uppkommer efter konjunktioner och diskursmarkörer i inledningen av satsen kan bero på att talaren inte gärna pauserar innan satsen för att han är rädd att förlora ordet. Både det att pausen förekommer en bit in i satsen och att intonationen på stället ifråga utlovar fortsättning bekräftar detta antagande. Att denna strategi används även i monologer kan sägas bero på en inlärd strategi som alltid används i tal. Anledningen till att talaren inte helt låter bli att göra en paus, beror på talarens behov av talplanering.

Hansson understryker att det är monologtal hon undersökt, och att det i monologer saknas vissa pauser som förekommer i dialoger (till exempel pauser som är relaterade till turtagning och feedbacksignalering).

Materialet som användes är fyra spontana dialoger som ingår i forskningsprojektet "Svenska Dialogsystem" (http://www.ida.liu.se/~nlplab/sds). Dialog tre och fyra är egentligen samma dialog, men den är uppdelad i två delar med olika tidsmarkeringar, och kallas därför 3a och 3b. Dialogerna är inspelade på en resebyrå och innehåller både manliga och kvinnliga talare. De är transkriberade och innehåller tidsangivelser i sekunder och pausmarkeringar, och den tid som står bredvid ett yttrande eller en paus anger den tid då detta avslutas. Nedan finns ett exempel på hur transkriptionerna ser ut. Kundens tal står till vänster och resebyråtjänstemannens tal till höger i dialogen.

Exempel: 2.18 PAUS

2.27 ja

2.65 PAUS

2.74 jag

2.76 PAUS

2.82 var

2.93 hej

2.94 inne

I det ovanstående exemplet, som kommer från dialog 2, sträcker sig resebyråtjänstemannens inledande tystnad fram till tidpunkten 2.76 s, då han säger "hej" och detta yttrande slutar vid 2.93 s. Kunden första yttrande "ja" sträcker sig från 2.18 s till 2.27 s, och sedan följer "jag" som sträcker sig från 2.65 s till 2.74 s, "var" som sträcker sig från 2.74 s till 2.82 s och "inne" som sträcker sig från 2.82 s till 2.94 s. Detta ger alltså att kunden är tyst från 0.00 s (början på ljudfilen) till 2.18 s och från 2.27 s till 2.65 s.

Dialogerna är speciella på det viset att de inte är informella samtal mellan två vänner, utan ett mer formellt samtal som håller sig inom vissa ramar (resmål, datum, priser med mera).

Först identifierades pauserna, som sedan klassificerades efter den mall som framlagts. En medeltid och ett medianvärde räknades ut dels för varje sorts paus i varje dialog och dels för varje sorts paus i alla dialogerna, för att se om pausernas längd varierar som förväntat.

De begrepp som används i uppsatsen är till stor del samma som de som används av Catrin Norrby i boken Samtalsanalys (1996). I annan litteratur betecknas vissa begrepp på annat sätt.

I diskursanalysen skiljer man på olika sorters pauser, och dessa pauser kan antingen inträffa inom en talares samtalstur eller vid ett talarbyte. Begreppet samtalstur kan vara svårt att definiera, då en samtalstur kan bestå av allt från ett enda ord till en lång föreläsning. Förenklat kan man säga, att en samtalstur inbegriper det en talare yttrar från det att han får eller tar ordet till dess att någon annan avbryter honom eller han själv överlämnar ordet. Linell och Gustavsson definierar en tur som en "sammanhängande period då en person har ordet" och fortsätter med att säga att "att ha ordet innebär att man (för tillfället) disponerar talrummet och har rätt (och eventuellt skyldighet) att yttra sig" (Linell och Gustavsson 1987: s 14). Lyssnarna kan höra när en talare börjar avsluta sin tur både lexikaliskt och prosodiskt genom till exempel avslutande fraser, fallande intonation och avtagande tempo (Norrby 1996: s 99).

Vid talarbyte (det vill säga turbyte) förekommer två olika sorters pauser: samtalsuppehåll och reaktionspaus.

Ett samtalsuppehåll inträffar när den sista talaren inte har utnämnt någon ny talare, ingen annan vill ha ordet och den sista talaren inte vill fortsätta. Detta leder till att samtalet avslutas eller avstannar för en stund, och om samtalet fortsätter brukar ett nytt ämne introduceras. Ett samtalsuppehåll ska vara åtminstone några sekunder långt för att klassas som ett sådant. Ett samtalsuppehåll kan definieras på följande sätt:

• Förekommer vid möjligt turskifte
• Turbyte sker på så vis att en talare avslutar sin tur, men ingen ny talare har nominerats, ingen ny talare tar ordet och den senaste talaren vill inte fortsätta
• Tillhör ej någon talare
• Ska vara minst några sekunder långt och följs av samtalsavslutning eller nytt samtalsämne

I dialogerna finns inga pauser som är så långa att de kan räknas som tysta samtalsuppehåll, men däremot har jag hittat något som jag kallar för fyllda samtalsuppehåll: ett stycke av dialogen när ingen av deltagarna vill ha ordet, och tystnade fylls av innehållslösa ord. De fyllda samtalsuppehållen markerar, precis som de tysta samtalsuppehållen, att ämnet håller på att avslutas. Norrby skriver om sätt att avsluta samtal och nämner denna typ av samtalsuppehåll: "här finns korta kommentarer och uppbackningar som inte tillför något direkt nytt innehåll … turer som rinner ut i sanden … och många pauser" (Norrby 1996: s 159). Genom denna typ av samtalsuppehåll visar samtalsdeltagarna att de är överens om att avsluta ämnet och antingen påbörja ett nytt ämne eller avsluta samtalet. I denna uppsats har de fyllda samtalsuppehållen behandlats som resten av dialogen, det vill säga att pauserna inom det har klassificerats som fristående pauser. Det vore intressant att undersöka de fyllda samtalsuppehållen mer ingående, men det ryms inte inom ramarna för denna uppsats.

Exempel på fyllt samtalsuppehåll (dialog 1):

TID KUND RESEBYRÅTJÄNSTEMAN

150.77 men

151.18 påsken

151.28 är

151.35 ju

151.68 ganska

151.89 svår

152.5 PAUS

152.82 ja

153.05 PAUS

153.15 PAUS

153.26 mm

153.36 jo

153.68 PAUS

153.77 inandnings-ja

154.56 PAUS

154.97 okej

155.88 PAUS

155.89 PAUS

156.02 a

156.04 du

156.19 PAUS får

156.34 men

156.52 fundera

156.78 lite

156.88 du

156.92 är

157.33 välkommen

157.62 igen

I exemplet ovan har det som jag räknar in i det fyllda samtalsuppehållet markerats med fetstil. Efter samtalsuppehållet avslutas samtalet av resebyråtjänstemannen, men man skulle kunna gissa att "men" som yttras av kunden är en diskursmarkör som annars hade introducerat ett nytt ämne. Detta styrks av en studie som gjorts av Merle Horne, Petra Hansson, Gösta Bruce, Johan Frid och Marcus Filipson vid Institutionen för lingvistik på Lunds Universitet. I denna studie har man undersökt men med meningsfunktion (s-men) som uttrycker en lokal motsättning och men som diskursmarkör (d-men) som introducerar ett nytt ämne eller tar upp ett tidigare ämne. I studien undersökte man följande parametrar: föregående paus, F0-reset för men, längden på men och frasering. Man fann bland annat att 24% av d-men utgjorde en egen fras, medan inga s-men utgjorde en egen fras. Alltså borde ett men som står som en egen prosodisk fras vara ett d-men. Men i dialogen ovan står ensamt med föregående och efterföljande paus, vilket innebär att det sannolikt är en diskursmarkör. Detta i sin tur medför att det är mycket troligt att men hade inlett en ny fras (Horne et al. 1999: s. 133).

En reaktionspaus inträffar när en talare avslutat sin tur och nästa, självnominerade, talare inte hunnit börja tala. Tystnaden varar ungefär en sekund och det är den tid det tar för nästa talare att uppfatta att den föregående talaren har avslutat sin tur och förbereda sin egen tur. Den tid det tar för talaren att göra detta är individuell och Norrby jämför detta med när vi står framför ett trafikljus och ska köra iväg: "en del reagerar snabbare när det slår om från gult till grönt, medan andras reaktionstid och startsträcka är längre" (Norrby 1996: s 103). En reaktionspaus uppkommer när den föregående talaren inte på något sätt uppmanat den följande talaren att svara på en fråga eller uttrycka sin åsikt om något. Därför börjar den följande talaren tala först efter det att han reagerat på att den föregående talaren avslutat sin tur. En reaktionspaus definieras på följande sätt:

• Uppkommer vid möjligt turbyte
• Turbyte sker
• Tillhör ej någon talare
• Talaren som talar före reaktionspausen uppmanar inte på något sätt talaren som talar efter reaktionspausen att ta turen.

Reaktionspausen och samtalsuppehållet har många gemensamma drag, men skillnaden är att samtalsuppehållet är längre (minst ett par sekunder) och oftast följs av samtalsavslutning eller ämnesbyte, medan en reaktionspaus oftast inte medför ämnesbyte eller avslutning.

Exempel på reaktionspaus (dialog 3a):

TID KUND RESEBYRÅTJÄNSTEMAN

363.79 fjortonde

363.9 har

363.96 jag

364.63 plats

365.6 PAUS

365.67 där

365.67 finns

366.19 platser

367.17 PAUS

367.19 det

367.28 är

367.42 på

367.93 måndagen

Pausen som markerats med fetstil är en reaktionspaus.

De pauser som inträffar inom en talares pågående tur kan sägas tillhöra en enda talare, till skillnad från de pauser som inträffar mellan två talares turer. Pauserna som inträffar under pågående tur delas in i tre kategorier: paus vid möjlig TRP, tankepaus och inledande paus (uttrycken är mina och jag använder dem för att det är lättare att diskutera de olika pauserna om de har namn som går att referera till).

En paus vid möjlig TRP innebär att talaren når en möjlig TRP, då det blir tyst, och att lyssnarna då uppmuntrar honom att fortsätta med samtalsstöd, eller kanske visar genom sin tystnad att de inte vill ta över ordet. Talaren fortsätter då även på andra sidan TRP, och pausen som uppstod blir en del av talarens tur.

TRP är en förkortning för det engelska uttrycket 'transition relevance place', och med uttrycket menas den plats då en talare kan överlämna ordet till en annan. På svenska kan detta till exempel översättas med 'plats för talarbyte' (Norrby 1996: s 100), men ofta används det engelska uttrycket även i svensk litteratur. Linell och Gustavsson skriver att man (enligt Duncan 1972) kan se att en talare närmar sig en TRP på följande sätt:

1. avslutande av grammatisk enhet (sats eller satskomplex /clause, sentence/)
2. intonationsterminal av typ fallton eller stigton (men inte fortsättningston)
3. stereotypa uttryck som va (åtminstone om det förekommer i satsslut), eller hur, du vet (vädjande till lyssnaren)
4. förlängning av slutstavelse,
5. handrörelser upphör. (Linell och Gustavsson 1987: s 19)

Om talaren gärna vill lämna över ordet kan han förstärka ovanstående och framhäva responspunkten genom att "komma med en explicit uppmaning till verbal respons" (Linell och Gustavsson 1987: s 20). De vanligaste sätten att göra detta är:

1. explicit frågekonstruktion
2. lexikaliskt ange vad man talare begär, i imperativkonstruktion (Berätta vad som hände igår kväll) eller ekvivalent omskrivning (Nu vill jag att du berättar…etc).
3. klart markerad (uppfordrande) intonation. (Linell och Gustavsson 1987: s 20)

Om talaren å andra sidan inte är intresserad av att lämna över ordet när han kommer till en möjlig responspunkt, kan han visa detta på följande sätt:

1. undvika intonationsterminal (trots att den syntaktiska strukturen gör att en sådan förväntas och lätt höres in)
2. direkt påbörja en ny meningsenhet och prosodiskt markera (genom direktanknytning) att det kommer en omedelbar fortsättning på det föregående,
3. fortsätta gestikulerandet och övrigt icke-vokalt ackompanjemang till talet, undvika blickkontakt med motparten etc. (Linell och Gustavsson 1987: s 19)

Överlämningen av ordet kan ske på en del olika sätt: turinnehavaren kan själv utse nästa talare genom att rikta sig till denna, antingen genom att använda namnet eller ögonkontakt. Turinnehavaren kan också ge ordet till en ej specificerad person genom att ställa en generell fråga (ex "Och vad gjorde ni igår då?"). För att samtalet ska vara effektivt, gäller det att glappen mellan turerna är så korta som möjligt, och detta innebär att nästa talare inte endast ska reagera på den innevarande talarens avslutning, utan han måste kunna förutsäga när avslutningen kommer (Clark 1994: s 996).

Om turinnehavaren inte utser nästa talare, kan vem som helst av de som deltar i samtalet ta turen, vilket kallas för självnominering. Detta kan leda till en något längre paus mellan samtalsturerna. Om det är flera talare som vill har ordet gäller det att den som talar först får ordet, och då gäller det som ovan att förutsäga när innevarande talare tänker avsluta. När en av samtalsdeltagarna gärna vill ha ordet, kan han visa detta genom att börja göra korta ljud medan talaren pratar, och han kan också visa det tydligt med hjälp av kroppsspråk och ansiktsuttryck (Yule 1996: 143).

Om ingen av de andra samtalsdeltagarna vill ha ordet, kan den ursprungliga talaren få en utsträckt tur, vilket innebär att han fortsätter tala även efter TRP. För att markera att de inte vill ha ordet kan de andra samtalsdeltagarna ge talaren samtalsstöd. När talaren själv fortsätter och bygger ut sin tur kan det ibland vara svårt att avgöra om han överhuvudtaget tänkt lämna över ordet (Linell och Gustavsson 1987: s 18).

Samtalsstöd, som även kallas återkoppling, uppbackning, returord, continuers, back channel activity m.m., används av samtalsdeltagare för att visa att de lyssnar och att de för tillfället inte gör anspråk på turen. Detta kan visas på en mängd skilda sätt: det vanligaste är att vi nickar, skakar på huvudet eller hummar. Samtalsstödet kan också bestå av lite längre yttranden som är beroende av talarens yttrande, till exempel: ojdå, säger du det, nämen, va’ kul. Samtalsstödet förekommer oftast vid TRP, för att visa talaren att han kan fortsätta. Samtalsstöd är en såkallad ’icke-replik’ (Linell och Gustavsson 1987: s 62) vilket innebär att den inte utgör en egen tur. För att ett yttrande ska räknas som samtalsstöd gäller att det "inte föregås av en explicit uppmaning till verbal respons från motpunkten" (Linell och Gustavsson 1987: s 64). Om yttrandet föregås av till exempel en fråga måste det räknas som svar, det vill säga en egen tur, och inte samtalsstöd.

Mängden givet talarstöd beror på situationen, men det är också könsbundet: kvinnor ger nästan dubbelt så mycket samtalsstöd som män (Norrby 1996: s 131 ff).

En paus vid möjlig TRP definieras på följande sätt.

1. Uppkommer vid möjligt turbyte
2. Turbyte sker inte
3. Tillhör talaren som talar före och efter pausen
4. Talaren kommer till en TRP, vilket markeras genom de kriterier Linell och Gustavsson beskrivit (se ovan), men lyssnarna vill inte ha ordet utan uppmuntrar talaren att fortsätta med samtalsstöd eller tystnad

Paus vid möjlig TRP kommer även att benämnas TRP-paus.

Exempel på paus vid möjlig TRP (dialog 3a):

TID KUND RESEBYRÅTJÄNSTEMAN

363.79 fjortonde

363.9 har

363.96 jag

364.63 plats

365.6 PAUS

365.67 där

365.84 finns

366.19 platser

En tankepaus inträffar inom en talares tur och är oftast en mikropaus på under en halv sekund. Pausen beror till exempel på att talaren söker efter ett ord eller blir distraherad av något. Ofta fylls pausen av ett tvekljud som "eeh" eller liknande. Bruce anmärker i sin bok Allmän och svensk prosodi att tankepauserna ofta inträffar strax före ett fokuserat ord, det vill säga att vi gärna tänker lite innan vi yttrar ett betydelsefullt innehållsord (ex "till honom köpte jag ett EH/PAUS dataspel") (Bruce 1998: s 184). Även Clark och Clark har tagit upp detta, och skriver att en tankepaus oftast uppkommer före det första innehållsordet i en fras, det vill säga före adjektiv, nomen eller verb (Clark & Clark 1977: s 266). Clark och Clark nämner också att det förekommer fler fyllda tankepauser i dialoger än i monologer, antagligen för att talaren vill fylla de tystnader då en annan talare skulle kunna ta över, och att andelen fyllda och tysta tankepauser även varierar från talare till talare (Clark & Clark 1977: s 273).

Det kan vara ett problem att skilja på tankepauser och pauser vid möjlig TRP, eftersom de båda uppkommer inom talarens tur. Dock uppkommer en tankepaus inte vid TRP, utan oftast inne i en fras som fortsätts efter pausen. Ett viktigt sätt att se om det rör sig om en tankepaus eller paus vid möjlig TRP är att titta på kontexten och se hur den andra talaren reagerar. En tankepaus kan definieras på följande sätt:

1. Uppkommer ej vid möjligt turbyte
2. Turbyte sker ej
3. Tillhör talaren som talar före och efter pausen
4. Förekommer inne i en fras, till exempel innan ett betonat innehållsord

Exempel på tankepaus, både tyst och fylld (dialog 1):

TID KUND RESEBYRÅTJÄNSTEMAN

18.38 ja

18.73 typ

19.18 den

19.72 EH

20.44 PAUS

20.97 tredje

21.49 fjärde

21.95 april

En inledande paus har många likheter med en reaktionspaus, men skillnaden är att en inledande paus tillhör en viss talare. Denna sorts paus kan uppstå då en talare nominerar en annan, men den nya talaren inte börjar tala med detsamma. Pausen ses då som inledningen på den nya talarens tur. Talaren kan nomineras genom att den senaste talaren säger dennes namn, ställer en fråga till honom eller på annat sätt visar att han väntar sig att denna person ska yttra sig. En inledande paus kan definieras på följande sätt:

1. Uppkommer vid möjligt turbyte
2. Turbyte sker
3. Pausen tillhör talaren som talar efter pausen
4. Talaren som talar före pausen har nominerat talaren som talar efter pausen, genom att till exempel ställa en fråga till honom

Exempel på inledande paus (dialog 2):

TID KUND RESEBYRÅTJÄNSTEMAN

92.23 kommer

92.26 du

92.31 och

92.66 hämtar

92.81 den

93.02 eller

93.5 PAUS

94.12 mm

94.23 jag

94.36 kan

94.43 väl

94.62 komma

94.64 och

94.96 hämta

95.09 den

I denna uppsats behövs också ett begrepp för det som Ogevad benämner gruppbestämda tystnader som är situationsbundna (läspauser). Det förekommer nämligen vid flera tillfällen att det blir tyst på grund av att resebyråtjänstemannen söker på något i datorn eller läser information, vilket framgår av kontexten i dialogen. Dessa pauser beror alltså inte på talplanering eller turskiftesregler. Pauser som uppkommer vid sådana tillfällen kommer att benämnas paus med extern påverkan.

Exempel på paus med extern påverkan (dialog 3a):

TID KUND RESEBYRÅTJÄNSTEMAN

59.73 ska

59.91 se

59.98 vad

60.04 jag

60.19 har

60.31 på

60.66 charter

60.75 där

73.63 PAUS

74.1 hm

74.48 charter

74.55 är

74.62 ju

74.95 helt

75.7 fullbokat

75.94 där

På vissa ställen i dialogerna kan det vara problem att se vem som har turen, eftersom båda personerna talar samtidigt. Detta kallas överlappande tal, och kan förekomma i olika situationer. Björn Nilsson beskriver i I Ord och Handling de olika typerna. Han skiljer på 'inpass', 'korta kommentarer', 'villkorlig tillgång till tur', 'övergångsöverlappning' och 'konkurrerande överlappning'. Korta kommentarer och inpass motsvarar ungefär samtalsstöd, det vill säga korta yttranden som ej är samtalsturer. Villkorlig tillgång till tur innebär till exempel att en lyssnare fyller i ett ord som talaren har svårt att komma på, och om då talaren kommer på ordet och säger det samtidigt som lyssnaren uppkommer en kort överlappning. Övergångsöverlappningar förekommer vid turgränser, då den innevarande talaren just håller på att avsluta och nästa talare påbörjar sin tur. Överlappningen är mycket kort och ofta märker inte samtalsdeltagarna överlappningen och störs då inte heller av den. En konkurrerande överlappning kan uppkomma i två situationer: antingen när en lyssnare försöker ta ordet från talaren, utan att talaren är villig att lämna ifrån sig ordet, eller när två personer börjar prata samtidigt. Denna slags överlappning gör att talarna känner sig störda, och till exempel höjer tonläget, ändrar volym eller tempo, stakar sig eller avbryter sig och tystnar (Nilsson 1989: s 85 ff).

Efter klassificeringen har pausernas medelvärde och medianvärde räknats ut. Anledningen till att både medelvärde och medianvärde presenteras är att det ibland finns enstaka höga värden i pausgrupperna som gör att medelvärdet blir väldigt högt, och då kan det vara intressant att jämföra med medianvärdet.

Först kommer resultaten för varje dialog att presenteras, och sedan kommer de sammanlagda resultaten att visas. Resultaten för tyst och fylld tankepaus kommer att jämföras, för att se om det går att behandla dessa som en typ av paus. Nästa del kommer att behandla tidsskillnaden mellan tankepaus och vid möjlig TRP respektive inledande paus och reaktionspaus, för att se om det går att skilja på dessa paustyper med hjälp av längden. Slutligen kommer tankpaus och inledande paus att jämföras, för att se om dessa paustyper som båda endast inbegriper talplanering är lika långa.

Tabellerna nedan innehåller förutom medelvärde och medianvärde också uppgifter om kortaste och längsta paus, sammanlagd längd och antal pauser i gruppen för att man ska få en uppfattning om hur pauserna fördelar sig i området och hur tillförlitliga värdena är. Om det till exempel endast finns fyra pauser av en typ i en dialog, vilket är fallet med reaktionspauserna i dialog 3b, blir medelvärdet och medianvärdet inte så tillförlitligt, eftersom de individuella variationerna kan vara så stora. Paustypen tyst samtalsuppehåll förekom inte i materialet, varför den inte finns med i tabellerna. Eftersom paustypen paus med extern påverkan inte bestäms vare sig av talplanering eller turtagning, kommer denna inte att undersökas närmare.

I dialog 1 ovan syns tydligt de skillnader som uppstår mellan medelvärde och median då ett högt värde drar upp medelvärdet. Både i kategorin inledande paus och reaktionspaus skiljer sig medelvärdet och medianvärdet kraftigt åt, och man kan se att den längsta pausen i respektive kategori är mycket lång om man jämför med tankepaus och paus vid möjlig TRP. Den paus som är mest förekommande är tankepausen; tankepauserna utgör nästan 50% av pauserna i dialog 1. Dialog 1 är 158,76 sekunder lång, det vill säga 2 minuter och 38,76 sekunder lång.

Även i dialog 2 kan man se att medelvärde och medianvärde skiljer sig åt relativt mycket, framförallt i kategorin tyst tankepaus. Som i dialog 1 beror detta på enstaka höga värden i dessa kategorier som drar upp medelvärdet. Dialog 2 är 205,43 sekunder lång, det vill säga 3 minuter och 25,43 sekunder lång.

Pausernas längder i dialog 3a är generellt mycket kortare än samma paustyper i de andra dialogerna. Detta skulle kunna tyda på att samtalsdeltagarna talar snabbare; det är nämligen antalet pauser och deras längd som avgör hur snabbt vi talar, och inte hur snabbt vi uttalar orden (Backlund 1991: s 82). Dock är pauserna i dialog 3a även kortare än i 3b, vilket egentligen är samma dialog; detta talar för att de individuella variationerna kan vara relativt stora. Dialog 3a är 423,99 sekunder lång, det vill säga 7 minuter och 3,99 sekunder lång.

Värdet för reaktionspaus i dialog 3b ovan kan knappast räknas som tillförlitligt, då det bara finns 4 reaktionspauser i dialogen. Dialog 3b är 501,43 sekunder lång, det vill säga 8 minuter och 21,43 sekunder lång.

I tabellen ovan finns en sammanställning av alla pauserna. Sammanlagt finns det 479 pauser i materialet, och av dessa är nära hälften, 44,1% tankepauser. Den näst största gruppen är kategorin paus vid möjlig TRP som utgör 18,3% av pauserna. Inledande pauser står för 14,4%, reaktionspaus för 11,7% och paus med extern påverkan för 11,5% av pauserna. Av den sammanlagda dialogtiden på 1289,61 sekunder, det vill säga 21 minuter och 29,61 sekunder, består 661,55 sekunder, det vill säga 11 minuter och 1,55 sekunder, av tiden av tystnad. Det innebär att 51,2% av dialogtiden utgörs av tystnad. En anledning till att så stor del av dialogtiden är tystnad beror på de externa pauserna, som utgör 35,1% av den totala dialogtiden och 68,4% av den totala paustiden.

En jämförelse kommer att göras mellan tyst och fylld tankepaus, för att se om de skiljer sig mycket eller om de är så lika att det går bra att behandla dem som en kategori.

För att kunna göra en jämförelse mellan tyst och fylld tankepaus kommer pauslängderna att avrundas till närmaste jämna värde (t.ex. 0,12 blir 0,1 och 0,46 blir 0,5). Värdena kommer att visas i tabellform och sedan kommer skillnaderna att åskådliggöras i ett diagram.

I diagrammet kommer antalet pauser av en viss längd anges i procent av det totala antalet pauser av den typen (till exempel finns det 13 fyllda tankepauser av längden 0,1; detta ger 13/55 ˜ 24%). Anledningen till detta är att det annars skulle vara svårt att jämföra kurvorna, då antalet pauser i de olika kategorierna skiljer sig åt. Avrundningen av värdena medför att kurvorna blir hackiga.

I diagrammet kan man tydligt se att kurvorna har samma utveckling; det stiger krafigt i början och omkring 0,1-0,2 s finns nästan 30% av materialet. Sedan faller kurvorna nästan lika mycket som de ökade fram till omkring 0,5 s, då de planar ut. Sammanlagt finns det 211 tankepauser i materialet, varav 156 är tysta tankepauser och 55 är fyllda tankepauser. Skillnaden mellan antalet pauser i materialet märker man när man ser på diagrammet, eftersom kurvan för de fyllda tankepauserna är mycket mer ojämn, speciellt efter 0,5 s. Catrin Norrby skriver i boken Samtalsanalys att en tankepaus oftast är under en halv sekund lång, och det syns tydligt i diagrammet ovan att detta stämmer (Norrby 1996: s 103). Av de tysta tankepauserna är 76% under en halv sekund, och av de fyllda tankepauserna är 80% under en halv sekund.

En jämförelse kommer att göras mellan tankepauserna och pauserna vid möjlig TRP i alla dialogerna. Denna jämförelse görs för att se om man kan använda pauslängden som ett särskiljande drag då man klassificerar tankepaus och paus vid möjlig TRP. Generellt sett borde tankepauserna vara kortare än pauserna vid möjlig TRP, eftersom tankepauserna bara inbegriper talplanering, medan TRP-pauserna inbegriper både reaktionstid och talplanering. Anledningen till att just tankepaus och paus vid möjlig TRP jämförs, är att de båda uppkommer inom en persons tur. Pauserna har avrundats som ovan i jämförelsen mellan tyst och fylld tankepaus. Resultaten redovisas i tabellform samt i ett diagram.

I diagrammet nedan visas pausernas antal i procent av det totala antalet pauser i respektive kategori.

I diagrammet kan man se att tankepauserna har en topp vid 0,1-0,2 s, medan TRP-pauserna har en lägre topp runt 0,5 s och några lägre toppar vid 1,0, 1,2 s och så vidare. Sammanlagt finns det 211 tankepauser och 88 pauser vid möjlig TRP i materialet, och detta syns i diagrammet på det vis att grafen för TRP-pauserna är mer ojämn, särkilt mot slutet. Diagrammet verkar tyda på att det finns en större del kortare pauser inom kategorin tankepaus, medan TRP-pauserna är mer utspridda, men med den största delen runt 0,5 s. Tankepauserna är vanligen under en halv sekund långa och tabellerna nedan visar att detta stämmer: 77% av tankepauserna är under en halv sekund. Av TRP-pauserna däremot är endast 35% under en halv sekund.

En jämförelse kommer att göras mellan de inledande pauserna och reaktionspauserna i alla dialogerna, för att se om pausernas längd kan användas som ett särskiljande drag. De inledande pauserna borde generellt vara kortare, då de bara inbegriper talplanering medan reaktionspauserna både inbegriper reaktionstid och talplanering. Anledningen till att just inledande paus och reaktionspaus jämförs är att de uppkommer i samma situation, nämligen vid turbyte. Pauserna har avrundats som i föregående avsnitt. Först kommer resultaten att presenteras i tabellform, och sedan i ett diagram.

I diagrammet nedan visas pausernas antal i procent av det totala antalet pauser i respektive kategori.

Reaktionspausen som är 5,4 s lång och visas ovan i tabellen visas inte i diagrammet nedan av praktiska skäl. I materialet finns det 69 inledande pauser och 55 reaktionspauser. Antalet pauser i varje kategori är relativt få, och det syns på kurvorna som är mycket ojämna. Man kan dock se en trend i materialet, som liknar den vi såg hos jämförelsen mellan tankepaus och paus vid möjlig TRP. De flesta inledande pausernas längder (25%) ligger runt 0,2 s för att sedan avta kraftigt, medan reaktionspausernas längder är mer utspridda med toppar vid 0,3 s, 0,5 s, 0,8 s etc. I tabellerna nedan visas hur pauserna inom de båda kategorierna fördelar sig över och under 0,5 s. En majoritet av de inledande pauserna, 77%, är under 0,5 s långa. Reaktionspausernas fördelning är inte lika klar, 42% under och 58% över 0,5 s.

Kategorierna tankepaus och inledande paus inbegriper endast talplanering, och det är därför intressant att jämföra dem i ett diagram, för att se om kurvorna är likartade. Värdena hämtas ur tabellerna ovan.

Som synes i diagrammet ovan, är kurvorna likartade, även om kurvan för inledande paus är mycket mer ojämn. Av detta diagram kan man dra slutsatsen att cirka 40-50% av talplaneringspauserna (pauser som endast inbegriper talplanering) är 0,1-0,2 sekunder långa.

Det är viktigt att tänka på att jämförelserna i diagrammen ovan har gjorts i procent av antalet pauser inom varje kategori, vilket innebär att materialet har behandlats som om det fanns lika många pauser i varje kategori. När man däremot undersöker en dialog finns det antagligen exempelvis fler tankepauser än pauser vid möjlig TRP (i detta material finns det ungefär två och en halv gånger så många tankepauser som TRP-pauser), och detta innebär att förhållandet mellan de olika pauskategorierna inte kommer att förhålla sig som i diagrammen ovan. I tabellerna nedan jämförs de olika pauskategorierna, för att se hur stor del av pauserna i respektive kategori utgör av det totala antalet pauser som är under respektive över 0,5 sekunder långa. Då kan man till exempel se att trots att endast 23% av tankepauserna är över 0,5 s långa, är de ändå nästan lika många som de 65% av TRP-pauserna som är över 0,5 sekunder långa. Skillnaden i antal mellan inledande pauser och reaktionspauser är inte lika stor som skillnaden mellan tankepauser och pauser vid möjlig TRP, men det är ändå en faktor som inte får glömmas bort.

Undersökningen omfattar 499 pauser, varav 211 är tankepauser, 88 är pauser vid möjlig TRP, 69 är inledande pauser, 56 är reaktionspauser och 55 är pauser med extern påverkan. Inga tysta samtalsuppehåll påträffades i materialet. Pauserna undersöktes med syftet att avgöra om pausens längd kan användas som ett särskiljande drag för paustypen.

Syftet med att undersöka tyst och fylld tankepaus var att se om det är korrekt att behandla de två paustyperna som en under begreppet tankepaus. Vid jämförelsen mellan de båda typerna var det tydligt att längden varierar på samma sätt i båda kategorierna. Huvuddelen av pauserna är runt 0,1-0,2 sekunder långa, både när det gäller tyst och fylld tankepaus. En skillnad som finns är att de tysta tankepauserna varierar mer i längd än de fyllda tankepauserna; de tysta tankepauserna sträcker sig från 0,02 till 1,84 s, medan de fyllda tankepauserna håller sig inom området 0,03-1,31 s.

Syftet med jämförelsen mellan tankepaus och paus vid möjlig TRP är att se om det går att särskilja de olika paustyperna med hjälp av längden. När paustyperna jämfördes i ett diagram syntes det tydligt att pauslängderna fördelar sig olika i de båda kategorierna. De flesta tankepauserna är runt 0,2 sekunder långa, medan de flesta TRP-pauserna är runt 0,5 sekunder långa. Pausfördelningen i intervallen 0,01-0,49 s och 0,49 s har undersökts, eftersom av tankepauserna enligt Norrby vanligen är under 0,5 sekunder långa. Detta verkar stämma bra: 77% av tankepauserna är under 0,5 s långa. Paus vid möjlig TRP undersöktes i samma intervall, och endast 35% av dessa är under 0,5 s. Dock måste man tänka på att i en dialog så finns det inte lika många pauser vid möjlig TRP som det finns tankepauser, och det gör att förhållandet inte ser ut som i diagrammet. Av tankepauserna och TRP-pauserna som är under 0,5 s består 84% av tankepauser, medan av de pauser som är över 0,5 s är ungefär hälften tankepauser och hälften TRP-pauser.

Inledande paus och reaktionspaus jämfördes på samma sätt som tankepaus och paus vid möjlig TRP, och i diagrammet kunde man se att det finns en skillnad i längd. Dock var det inte lika tydliga skillnader som i jämförelsen mellan tankepaus och TRP-paus, och detta skulle kunna bero på att antalet inledande pauser och reaktionspauser inte är lika stort. Genom att inledande pauser och reaktionspauser är ungefär lika många till antalet (55 respektive 69 stycken), uppkommer inte riktigt samma problem som med tankepaus och paus vid möjlig TRP. Av de inledande pauser och reaktionspauser som är under 0,5 sekunder långa är 70% inledande pauser och 30% reaktionspauser. Om man tittar på de inledande pauser och reaktionspauser som är över 0,5 sekunder långa är förhållandet ungefär det omvända: 33% är inledande pauser och 67% är reaktionspauser.

Tankepaus och inledande paus jämfördes i ett diagram, med syftet att undersöka om den tid man behöver för talplanering är lika lång i båda dessa positioner (frasinitialt och frasinternt). Kurvorna är mycket lika, och det verkar som om pauslängderna fördelar sig på samma sätt i båda kategorierna. De flesta talplaneringspauserna är 0,1-0,2 s långa.

Undersökningen har visat att längdskillnaderna mellan de pauser som endast inbegriper talplanering och de pauser som inbegriper både reaktionstid och talplanering är tydliga. Om man vill använda resultaten praktiskt måste man börja med att skilja på pauser som uppkommer vid turbyte och pauser som uppkommer inom en talares tur, för att sedan gå vidare och titta på längden. Längden är inte så specifik för de olika paustyperna att den kan användas ensam som särskiljande drag, men den kan användas tillsammans med andra prosodiska och/eller lexikaliska element.

För att resultaten ska kunna säkerställas måste mer material undersökas. I denna uppsats har pausfördelningen endast undersökts i stora intervall (0,01-0,49 och 0,49-), eftersom detta material är begränsat. Det skulle vara intressant att titta på mindre intervall (ex 0,05-0,14) och se hur stor sannolikheten är att en paus vars längd ligger inom de intervallet är till exempel en tankepaus eller en paus vid möjlig TRP.

För att återknyta till studien av Scollon och Scollon som nämndes i början, kan vi nu konstatera att en halv sekund är väldigt lång tid då det gäller turtagning. En halv sekund kan helt förändra pausens betydelse, och det är därför inte alls konstigt att kommunikationen fungerar dåligt då man har så olika uppfattning om pausers generella längder.

Adelswärd, Viveka. Kommunikativa stildrag - om tystnad och turtagande, skrattande och frågande. I Tal och samtal, red. Siv Strömquist, sid127-149. Lund: Studentlitteratur, 1992.

Backlund, Britt. Inte bara ord: En bok om talad kommunikation. Lund: Studentlitteratur, 1991.

Backlund, Britt. Med tanke på talet: Om förberett tal: vetenskapen, hantverket och konsten. Lund: Studentlitteratur, 1997.

Bruce, Gösta. Allmän och svensk prosodi. Nr 16 i serien Praktisk Lingvistik. Lund: Institutionen för lingvistik, Lunds Universitet, 1998.

Clark, Herbert H. Discourse in Production. I Handbook of Psycholinguistics, red. Gernsbacher, Morton Ann, sid 985-1021. Madison: Academic Press, 1994.

Clark, Herbert H. & Clark, Eve V. Psychology and Language: An introduction to Psycholiguistics. Stanford: Harcourt Brace Jovanovich, 1977.

Duncan, S. Jr. Some signals and rules for taking speaker turns in conversations. I Journals of Personality and Social Psychology 10 sid 283-292. 1972.

Hansson, Petra. Pausering i spontantal. C-uppsats i fonetik. Institutionen för lingvistik, Lunds Universitet, 1998.

Horne, Merle, Hansson, Petra, Bruce, Gösta, Frid, Johan & Filipsson Marcus. Discourse markers and the segmentation of spontaneous speech: The case of Swedish men 'but/and/so'. I Working Papers 47 sid 123-139. Institutionen för lingvistik, Lunds Universitet, 1999.

Linell, Per & Gustavsson, Lennart. Initiativ och Respons: Om dialogen dynamik, dominans och koherens. Linköping: Tema Kommunikation, 1987.

Nilsson, Björn. I ord och handling: Aspekter på samtal. Lund: Studentlitteratur, 1989.

Norrby, Catrin. Samtalsanalys: Så gör vi när vi pratar med varandra. Lund: Studentlitteratur, 1996.

Ogevad, Helena. Tystnad och pauser - en analys av förekomsten av pauser och deras betydelse. Uppsala: Forskningsgruppen för text- och fackspråksstudier, 1997.

Saville-Troike, Muriel. The place of silence in an integrated theory of communication. I Perspectives on Silence, red. Tannen, Deborah & Saville-Troike, Muriel, sid 3-18. Norwood: Ablex Publishing Corporation, 1985.

Scollon, Ron & Scollon Suzanne B. K. Narrative, Literacy and Face in Interethnic Communication. Norwood: Ablex Publishing Company, 1981.

Yule, George. The study of language. Cambridge: University Press, 1996.