Sammanfattning
Med det ökande intresset i Sverige för flerspråkiga skolor och förskolor med språk som franska, tyska etc har också betydelsen ökat för forskning kring denna typ av språkinlärning. Enligt en enhällig forskning ger tidig exponering för ett språk klart bättre resultat än traditionell undervisning i grund- eller gymnasieskolan.
Vi som romanister intresserar oss för tidig inlärning av franska, antingen som ett av språken i familjen (2L1) eller som inlärt i förskolan, i åldern ca 4 – 6 år. Det finns idag en högaktuell internationell diskussion om begynnelsepunkten för språkinlärning, den s.k. Age of Onset (AO). Det har hävdats att efter en viss ålder sker inlärningen kvalitativt på ett annat sätt pga hjärnans utveckling (Hyltenstam & Abrahamsson 2003, Meisel 2007). Ett förstaspråk skulle enligt vissa forskare vara mer biologiskt styrt än ett andraspråk. I vilket fall lärs det troligen in på ett annat sätt, och skillnaderna syns i den lingvistiska strukturen av barnets eller inlärarens språk.
Diskussionen förs nu om i vad mån man kan sätta en speciell gräns för när ett språk lärs in som ett andraspråk (L2) vs ett förstaspråk (L1). Man har tidigare talat för en sådan gräns vid puberteten, sedan vid ca 7 års ålder, och diskuterar idag en gräns vid AO på 3-4 år. Denna är dock mycket kontroversiell och behöver utforskas mer. Att fastställa en ev sådan gräns är uppenbart mycket viktigt även av praktiska skäl, som t.ex. underlag för den optimala åldern för förskolors och grundskolors intag av elever. Som typ av L1-inlärning räknar flera forskare även två simultant inlärda språk (Meisel 2007, etc.). Detta är dock inte helt okontroversiellt, och man har också hävdat att om ett av de simultant inlärda språken är klart svagare, så kan detta språk ha drag av ett L2 (Schlyter 1993).
Projektet avser att undersöka tvåspråkiga barns språkutveckling i franska, med avseende på eventuella skillnader i deras utvecklingsväg beroende på startålder. Barnen går i en fransk förskola och är mellan 3 och 8 år gamla. Med bakgrund i projektgruppens tidigare kunskap om skillnader mellan vuxnas andraspråksinlärning av franska (vxL2) och yngre barns inlärning av två förstaspråk (2L1) kan här studeras i vad mån dessa barn utvecklar sin franska som hos vxL2 eller L1. Hypotesen är att franskan hos de simultant tvåspråkiga (2L1) utvecklas även i denna ålder som hos förstaspråksinlärare, medan den hos barnen som lär sig franska först vid ca 4-6 års ålder (baL2) utvecklas mer likt vuxna L2-inlärare. En viktig fråga blir då när brytpunkten mellan L1-inlärning och L2-inlärning sker. Här är vår speciella hypotes att den kommer vid den tidpunkt när förstaspråkets alla grammatiska kategorier är färdigutvecklade.
Projektet ska undersöka franskans utveckling hos barn i fyra olika inlärartyper: 2L1, baL2 tidiga (franska från ca 3 års ålder), baL2 sena (franska från 5-6 års ålder) och enspråkiga franska barn som kontroll. De språkliga fenomen som ska undersökas är de som i tidigare studier visat sig skilja 2L1- och vxL2-inlärare: subjekt-verb-kongruens, tempusmarkering, objektspronomina, och genustilldelning. Även svenskan dokumenteras, för kontroll av den allmänna språkliga och ev även kognitiva nivån. Metoderna är dels en longitudinell studie av barnens spontana talspråk, dels kompletterande tester av vissa speciellt intressanta språkliga fenomen.
Projektets betydelse är, förutom den praktiska betydelsen för aktuell skolpolitik, ett inlägg i en mycket aktuell teoretisk diskussion om startålder. Viktigt är också att mer exakt försöka se betydelsen av grammatikens och kognitionens uppbyggnad vid inlärningen av ett andraspråk hos barn.
Vi som romanister intresserar oss för tidig inlärning av franska, antingen som ett av språken i familjen (2L1) eller som inlärt i förskolan, i åldern ca 4 – 6 år. Det finns idag en högaktuell internationell diskussion om begynnelsepunkten för språkinlärning, den s.k. Age of Onset (AO). Det har hävdats att efter en viss ålder sker inlärningen kvalitativt på ett annat sätt pga hjärnans utveckling (Hyltenstam & Abrahamsson 2003, Meisel 2007). Ett förstaspråk skulle enligt vissa forskare vara mer biologiskt styrt än ett andraspråk. I vilket fall lärs det troligen in på ett annat sätt, och skillnaderna syns i den lingvistiska strukturen av barnets eller inlärarens språk.
Diskussionen förs nu om i vad mån man kan sätta en speciell gräns för när ett språk lärs in som ett andraspråk (L2) vs ett förstaspråk (L1). Man har tidigare talat för en sådan gräns vid puberteten, sedan vid ca 7 års ålder, och diskuterar idag en gräns vid AO på 3-4 år. Denna är dock mycket kontroversiell och behöver utforskas mer. Att fastställa en ev sådan gräns är uppenbart mycket viktigt även av praktiska skäl, som t.ex. underlag för den optimala åldern för förskolors och grundskolors intag av elever. Som typ av L1-inlärning räknar flera forskare även två simultant inlärda språk (Meisel 2007, etc.). Detta är dock inte helt okontroversiellt, och man har också hävdat att om ett av de simultant inlärda språken är klart svagare, så kan detta språk ha drag av ett L2 (Schlyter 1993).
Projektet avser att undersöka tvåspråkiga barns språkutveckling i franska, med avseende på eventuella skillnader i deras utvecklingsväg beroende på startålder. Barnen går i en fransk förskola och är mellan 3 och 8 år gamla. Med bakgrund i projektgruppens tidigare kunskap om skillnader mellan vuxnas andraspråksinlärning av franska (vxL2) och yngre barns inlärning av två förstaspråk (2L1) kan här studeras i vad mån dessa barn utvecklar sin franska som hos vxL2 eller L1. Hypotesen är att franskan hos de simultant tvåspråkiga (2L1) utvecklas även i denna ålder som hos förstaspråksinlärare, medan den hos barnen som lär sig franska först vid ca 4-6 års ålder (baL2) utvecklas mer likt vuxna L2-inlärare. En viktig fråga blir då när brytpunkten mellan L1-inlärning och L2-inlärning sker. Här är vår speciella hypotes att den kommer vid den tidpunkt när förstaspråkets alla grammatiska kategorier är färdigutvecklade.
Projektet ska undersöka franskans utveckling hos barn i fyra olika inlärartyper: 2L1, baL2 tidiga (franska från ca 3 års ålder), baL2 sena (franska från 5-6 års ålder) och enspråkiga franska barn som kontroll. De språkliga fenomen som ska undersökas är de som i tidigare studier visat sig skilja 2L1- och vxL2-inlärare: subjekt-verb-kongruens, tempusmarkering, objektspronomina, och genustilldelning. Även svenskan dokumenteras, för kontroll av den allmänna språkliga och ev även kognitiva nivån. Metoderna är dels en longitudinell studie av barnens spontana talspråk, dels kompletterande tester av vissa speciellt intressanta språkliga fenomen.
Projektets betydelse är, förutom den praktiska betydelsen för aktuell skolpolitik, ett inlägg i en mycket aktuell teoretisk diskussion om startålder. Viktigt är också att mer exakt försöka se betydelsen av grammatikens och kognitionens uppbyggnad vid inlärningen av ett andraspråk hos barn.