Litteraturundervisning och nationell identitet i den ryska grundskolan

Beskrivning

Den sovjetiska skolan utmärkte sig genom att ideologisk fostran var en obligatorisk komponent i alla ämnen. Denna komponent förlorade sin trovärdighet i samband med Sovjetunionens upplösning, och de normativa dokument som styr undervisningen har därför reviderats grundligt. Projektet studerar hur denna revidering gått till inom litteraturämnet, ett centralt ämne i både den sovjetiska och ryska skolan. Projektet syftar till att utröna litteraturämnets roll i socialiseringsprocessen, vilka värderingar det grundar sig på och specifikt dess roll i att skapa en nationell identitet. En grundläggande frågeställning gäller om/hur litteraturämnet kan fungera både som ett redskap för maktutövning uppifrån och som en källa till subversiva idéer och praktiker.

Undersökningen sker mot bakgrund av den pågående debatten om litteraturens roll i den svenska skolan, jfr. Magnus Perssons bok Varför läsa litteratur (2007). Medan betydelsen av förtrogenhet med den västerländska litterära kanon har ifrågasatts inom det svenska skolväsendet, råder det i den ryska kontexten ringa tvivel på vikten av den ryska kanon för skolbarn i Ryska federationen. Här får eleverna stifta bekantskap med ryska och västerländska klassiker fr.o.m. femte klass, dvs. vid tio års ålder, och man ryggar inte för att låta högstadieelever läsa Nikolaj Gogols Döda själar och modernistisk lyrik av Boris Pasternak. Man har en tydlig normativ syn på litteratur, där uppgiften är att presentera de estetiskt mest värdefulla verken för det uppväxande släktet. Denna syn på litteraturundervisning börjar få försvarare även i Sverige, men trots detta framställs Rysslands utbildningssystem sällan som en förebild. Det är denna skenbara paradox dom sporrat min nyfikenhet. Projektet har resulterat i en artikel, antagen för publicering i TFL hösten 2010. Karin Sarsenov 2009-09-16
Sidansvarig: Anders.Ohlssonlitt.luse | 2009-09-16